3D Film

Jag kan konstatera att jag inte är så särskilt imponerad av 3d film i dess form det är idag.
Nu har jag varit på en del 3d filmer och jag antar att upplevelsen då det kommer till vissa saker kanske skiljer sig beroende på vilken biosalong man ser 3Dfilmerna i.

Men det jag stör mig på då jag ser 3d filmer är följande:

Glasögonen.
Dom är stora klumpiga och inte alls sköna att ha på Näsan. Sist fick jag 2st röda märken på näsan. Dessutom så är det som att se en film med solglasögon. Kontrasten/ljusheten i bildupplevelsen är lite för mörk.

Fokus
Det är hela tiden den som filmar som bestämmer vart fokus är trotts att min skalle är van att det jag tittar på är det jag ser tydligt synnerhet i ”3D”. Nu då jag tittar på en bakgrundsfigur/föremål så är det suddigt trotts att min skalle vet att i verkliga världen då jag tittar på något i förgrunden så blir det det som är ”skarpt” för mina ögon. Det blir en väldigt onaturlig känsla då man inte kan fokusera och se som man är van att göra i verkliga livet.

Alla överdrivna 3d effekter.
Bara för att vi nu har 3d teknik så behöver man inte överdriva 3d effekterna så man blir påmind om att det är 3d. 3d ska iaf för mig vara något som gör att man får en närmare upplevelse av filmen där man känner sig mera inne i filmen än i vanliga fall. Men allt för ofta blir detta så överdrivet.

Om 3Dfilm ska kunna ta sig till hemmen så är det nog ett måste att man slipper glasögonen så alla i hemmen kan ta del av 3d upplevelsen. Samt måste även betrackningsvinkeln för att upplevda 3d vara bättre.

3D är en helt klart cool teknik men i nuvarande form dras det med en del knasigheter som gör så att jag inte riktigt känner köpsuget att skaffa en 3DTV eller känner att den här filmen bara måste jag se i 3D.

Leave a Comment

* are Required fields